Jag hinner knacka på fel dörrar två gånger innan jag hittar rätt. Först fel gata. Sen fel nummer.. 4 damer kring soffan. Tjusiga damer. Jag ber dem ta fåtöljer eller stolar och komma riktigt nära pianot. En av kvinnorna gråter under popquizet. Jag ser dem alla i ögonen medan jag sjunger. Så sorgliga texter, säger de. Det är så varmt härinne jag måste släcka några ljus, säger hon. Åh, den här känner jag igen, säger en när jag sjunger min egen låt “Inte Han”. Nej, det gör du inte, tänker jag. Den liknar bara någon annans låt.